Ibland har vi alla dagar då allt bara går fel, man mår så dåligt man bara kan, inget kan få en att må bättre och man kan inte göra annat än gråta. Sådanna dagar är inte alls kul att ha, själv har jag haft såna dagar allt för många gånger nu under en kort tid. Allt beror på operation jag har gjort, efter den så har jag bara gått runt och tänkt på en massa olika saker som jag inte förr funderat på alls. På ett sätt känns det skönt men på ett annat sätt så känns det bara jobbigt och får en att känna sig dålig. Jag är inte en sådan person som visar sina känslor bra åt folk, jag gråter inte ofta, om jag blir skadad i en match eller liknande håller jag alltid igen tårarna, men det går ju förstås inte alltid men så gott som alltid gör jag det. Om någon märker att jag inte är mig själv eller nå så försöker jag bara dölja det och säga att allt är okej fast det absolut inte är det. Sen då jag är ensam så kan jag brista ut i gråt bara så där och må så dåligt man bara kan. Man kanske tror av mig då man ser mig och talar med mig att;shit honde jeste är nog tuff och hon piper inte för nå små saker hon int. okej, kanske det är så men jag har nog känslor jag med, fast jag inte visar dom. Alla är olika, det kan man inte göra något åt.
Ikväll så känner jag mej för att bara gråta så mycket jag bara kan, för ikväll eller mer sakt, inatt känner jag mig att fara ut på gården, ta av mitt knä stöd och ta min fotboll i handen och gå ut och sparka på den så mycket det bara går. Har ingen lust alls att inte få göra något ännu i 3 veckor, jag har så leidon som man säger det, har leidon på allt, varför skulle det här hända mig, just nu. Jag som aldrig har varit länge borta från det jag älskar mest, jag förstår inte. Enda jag tänker på är att hur skall det fortsätta sen då jag nångång kan spela igen, kommer inte alls vara samma jag nåmer, tror jag iallafall. Älska fotboll kommer jag absolut att göra, det kan ingen ändra på. Men att bli den jag var förr, det kan vara svårt att få tillbaka. Kanske jag blir en bättre jag eller så en sämre. Men det får jag reda på först i Mars-April då jag kan sätta på min fotbolls skor, gå ut på fotbollsplan och känna bollen mellan benen. Jag längtar efter den känsla som jag redan vet hur den kommer att vara. Skulle helst vilja att den tiden skulle vara exakt nu.

Och måst bara säga att ni dom vem det nu är som läser bloggen min, läser detta så får tycka vad de vill, men jag måsta bara få skriva något för att känna mig bättre. Jag är inte nån mästare på att skriva men det skiter jag i. Bryr inte alls vad ni tycker om mig och allt jag gör. Jag lever mitt liv och älskar det jag har gjort, gör och kommer att göra under livets gång ännu!